Kuva Martiina Woodson
Mina känslor var tudelade den här månaden när temadagen för småbarnspedagogiken var. Som mamma till ett skolbarn och ett förskolebarn har jag på nära håll följt med vad som händer om man inte tar den oro på allvar som småbarnspedagogiken och skolorna lyfter upp. Småbarnspedagogikens roll har förstärkts och är nu cementerad som en del av utbildning istället för socialvård.
Trots det har jag som riksdagsledamot fått försvara det att branchens utbildningskrav inte försämras igen. Under denna riksdagsmandatperiod har vi återinfört mindre gruppstorlekar och den subjektiva rätten till småbarnspedagogik.
Vi har ökat på nya platser inom småbarnspedagogik särksilt inom huvudstadsregionen. Barn och unga behöver mer stöd och fler vuxna omkring sig. Tack vare småbarnspedagogiken har vårt barn pysslat känsloemojier hemma som man kan använda för att berätta hur man känner sig.
Detta är en sak jag inte skulle kunna klarat av då jag jobbar mycket. En enorm personalbrist drabbar branchen. Manga frågor behöver lösas.
– lönen behöver fås i skick
– budjetten behöver anpassas till det verkliga behovet
– vi behöver bli kvitt detaljstyrningen av användningsgrad och fyllnadsgrad
– vi behöver mer uppskattning och öppenhet
Jag lämnade nyligen en skriftlig fråga om gratis småbarnspedagogik som en grunläggande rättighet och en motion i Helsingfors att öka kvadratmetrarna per barn inom småbarnspedagogiken. Genom att investera i småbarnspedagogiken, investerar vi i jämlikheten i samhället.